Så länge det har funnits människor har det funnits transaktioner. Man kanske har svårt att se jägare och samlare som levde som nomader göra affärer med varandra och betala för varor och tjänster. Men att det är svårt att föreställa sig detta kan bero på att transaktionerna inte fungerade på samma sätt som idag. Men nog fanns det en förväntan om att få något tillbaka när man gav något till någon annan, en tjänst byttes kanske mot en vara. När flockens ledare tog sig rätten att äta först så kanske man ska se det som en slags skatt eftersom flockens ledare också hade som uppgift att försvara flocken, eller i alla fall leda försvaret, mot fiender och andra faror.

Så har det fortsatt framåt. Varor och tjänster byttes mot varandra men allt oftare använde man betalningsmedel för att underlätta transaktionerna. Det började med ädelmetaller som sedermera stämplades som mynt. Sedan skrev man skuldebrev som man kunde växla in, så kallade sedlar. Förfarandet med skuldebrev är nu det helt dominerande betalningssättet och de flesta av dessa skuldebrev bokförs nu elektroniskt. Kryptovalutor är den senaste betalningsmetoden som växer kraftigt i popularitet.

En bransch som varit särskilt framåtsträvande när det gäller betalningar med kryptovalutor är spelbranschen. Företag som till exempel Hajper casino är helt beroende av att elektroniska transaktioner fungerar och är säkra för att verksamheten ska fungera. Kan inte spelarna betala på ett övertygande säkert sätt så kommer de heller antagligen inte att spela.

Transaktionskostnader hinder för handel

En av de viktigaste delarna när det gäller betalningar är just kostnaden för att utföra betalningen. Denna kostnad kallas ofta för transaktionskostnad, och den är väldigt viktig för en ekonomi. När betalningar utfördes med guld och silver så var man tvungen att väga metallen och man var också tvungen att ha med sig guldet när man reste, vilket kunde vara både tungt och riskfyllt. En liknande problematik har till alldeles nyligen funnits med sedlar och mynt som varje dag måste transporteras av väktare och sedan räknas i speciella rum innan de bokförs på kundernas konton.

Men även rent elektroniska transaktioner medför kostnader. Bankerna tar ut avgifter för att hantera korttransaktioner, utlandsbetalningar med mera. Vad det är som kostar är ibland oklart men att avgifterna tas ut är väldigt reellt. Avgifterna kan också variera beroende på till exempel vilka länder som är parter i en transaktion och inte sällan är det också två valutor som ska växlas, och då kommer banken att ta ut en avgift också för detta. Men när det gäller kryptovalutor är avgifterna helt transparenta och betydligt lägre.

Många valutor utsatta för politisk risk

En annan risk vid transaktioner är också att vissa valutor är utsatta för en så kallad politisk risk. En politisk risk innebär att det kan finnas en centralbank som inte är oberoende utan låter sig styras av politiker som vill ha inflytande på en växelkurs för en viss valuta. Detta kan vara mycket hämmande för handeln eftersom det i förväg inte går att vara säker på värdet på en viss valuta. Man kanske sätter ett pris på varan när man ingår avtal men när betalningen ska ske så är priset ett helt annat och man får då inte alls så mycket betalt som man räknat med. Slutsatsen är att transaktioner blir både säkrare och billigare med kryptovalutor.